Vänner är som musik

En sak som jag funderar mycket på är det sociala samspelet mellan olika människor. Hur det kommer sig att man blir vän med vissa och inte med andra, och hur man kan gå ihop sjukt bra med någon som man först inte tyckte om alls.

Ett tankeexperiment jag bruka göra är att jämföra vänner med musik. 

I alla fall jag lyssnar mycket på musik, men har svårt att bedöma bra musik vid första lyssningen. Ofta kan en låt som man fastnar vid redan från början kännas banal och tråkig efter ett tag, medan en låt som känns svår och ointaglig vid första lyssningen kan växa enormt när man har kommit in i harmoniken och allt. 

Lite så tror jag att det kan vara med människor. Inte förutsatt att man kommer tröttna på en människa som man tycker om direkt, men man kanske upptäcker efter ett tag att det är någon annan än den man trodde från början man passar bäst ihop med. Det första intrycket kanske inte var så bra, men när man har lärt känna personen på riktigt kanske man förstår den komplicerade "harmoniken" på ett annat sätt. 

Första intryck kan vara så extremt förledande! Både när det gäller musik och människor.